När det var sol och sommar och fart i kroppen sprang jag och min bror runt nakna i trädgården av en prestigefylld fotbollskamp om vem som var den bästa liraren i familjen.  Självklart vann jag. Tre år äldre betydde mycket i detta sammanhang. Som mål hade vi två stolar. Trädgården var inte stor, kanske fyra meter. Men det räckte gott för oss.
Jag har sett detta på film. Gång efter gång gör jag mål, sträcker armarna i luften och gör ett ärevarv runt plommonträdet. Men min bror är inte dum. När jag är i full fart med att fira mitt mål skyndar han att kontra in ett han också. Jag tyckte inte att det räknades. Brorsan bara skrattar av elakhet. Så som brorsor gör.

Mormor tittar på och hon skrattar så hon nästan faller av stolen där hon sitter på altanen. Hon är smått skärrad. Det är alla mormödrar. Sedan serveras det saft.

När man var liten var det okej och att vara naken. Det vill jag kunna vara nu med. Men inte då. Det ligger i människans natur att det inte lämpar sig. Djur är nakna. Tror ni att de vill vara det? Eller är det så att de inte är kapabla till att göra egna kläder.

Jag tror att jag ska bryta mot normen och göra som intuitionen säger till mig. En varm natt då alla ligger oskyldigt och sover ska jag, lika oskyldigt, klä av mig alla kläder och springa runt längs gator och torg. Ingen märker något. Men jag märker att det är värt det. Så lätt!