När det var sol och sommar och fart i kroppen sprang jag och min bror runt nakna i trädgården av en prestigefylld fotbollskamp om vem som var den bästa liraren i familjen.  Självklart vann jag. Tre år äldre betydde mycket i detta sammanhang. Som mål hade vi två stolar. Trädgården var inte stor, kanske fyra meter. Men det räckte gott för oss.
Jag har sett detta på film. Gång efter gång gör jag mål, sträcker armarna i luften och gör ett ärevarv runt plommonträdet. Men min bror är inte dum. När jag är i full fart med att fira mitt mål skyndar han att kontra in ett han också. Jag tyckte inte att det räknades. Brorsan bara skrattar av elakhet. Så som brorsor gör.

Mormor tittar på och hon skrattar så hon nästan faller av stolen där hon sitter på altanen. Hon är smått skärrad. Det är alla mormödrar. Sedan serveras det saft.

När man var liten var det okej och att vara naken. Det vill jag kunna vara nu med. Men inte då. Det ligger i människans natur att det inte lämpar sig. Djur är nakna. Tror ni att de vill vara det? Eller är det så att de inte är kapabla till att göra egna kläder.

Jag tror att jag ska bryta mot normen och göra som intuitionen säger till mig. En varm natt då alla ligger oskyldigt och sover ska jag, lika oskyldigt, klä av mig alla kläder och springa runt längs gator och torg. Ingen märker något. Men jag märker att det är värt det. Så lätt!

När jag var liten tyckte jag om saker som glimrade. Man kan säga att jag var som en skata. Allt som var genomskinligt, blänkte och hade ljusa fina färger fullkomligt älskade jag. Jag samlade på pärlor och jag hade tonvis av glasbitar.

Har ni sett de där vita stenarna som sitter i asfalten? Vill man inte bara plocka bort dem?  Asfalten är svart och därför ska inga vita stenar sitta i. Detta är ingen fråga om rasism. De vita stenarna tillhör inte asfalten tyckte jag. De är för fina för det.

Jag och min bästa kompis tog tag i varsin skruvmejsel från förrådet och högg in bland de små "diamanterna". Sen la vi dem i en hink. Vissa stenar satt för hårt. Då fick pappa hjälpa till. Sedan tröttnade vi. Då började vi bygga sandslott. Och vad är ett sandslott utan vita vackra stenar på toppen? Cirkeln är sluten. Det blev jättefint. Sedan regnade det.

Tänk om man i livet kan välja ut de sakerna man vill göra och välja bort det man inte tycker är skoj. Så allt man gör vara roligt. Fast då kanske det inte skulle vara lika kul. Hur som helst skulle jag välja bort:
1. Att städa. Det blir ju ändå alltid smutsigt igen. Och förresten räcker att städa när det är äckligt smutsigt.
2. Att gå ut när det regnar. Regniga dagar är till för att ligga inne och bara mysa. Punkt.
3. Skolan. Den tar upp så mycket tid. Och jag har redan använt den för mycket. Nu får det vara nog.

Så de bra bitarna. Det är dem vi vill ha. Rosen på prinsesstårtan, stjärnklar himmel, dragspelsfarbrorn i stan, ett internskämt, en snabbtur till Triumf Glass, alla vänner och en glimt i ögat. Och där har vi vårat lyckoelixir. Det är bra. Bara bra. Och lite bäst.