Ungjävlar kan komma på de mest elaka saker. När de väl har kommit på dem är de inte sena att utföra de också. Har ni gjort rackartyg någon gång?

Jag minns speciellt en gång på Halloween. Jag och en kompis var ute och hotade (för det är väl det man gör). Godis ville vi ha. En tant står och vinkar åt oss i köksfönstret. Men öppnar det gjorde hon inte. Dagarna och veckorna senare, kanske till och med månaderna, ägnade vi oss att, på väg till skolan, skyffla upp snö på hennes trappa. En dag var hon hemma! Vi springer iväg i högsta fart och gömmer oss i flera timmar i den iskalla snön. När jag kommer igen visar det sig att tanten har fått ett tips om var jag bor (jag vet vem den skyldiga är, tro inte att jag glömt det). Jag får en utskällning och det var inte mycket mer med den saken. Sedan dess har jag varit en tvättäkta ängel.

Ungjävlar kan säga de mest elaka saker. När de väl har sagt det har de inget som helst samvete hur de påverkar mottagaren. Har ni sagt någon elakt någon gång?

Häromdagen sa en unge de mest hemska saker till mig (för hemska för att skrivas ner här). Förresten, det var inte en unge, den var en hop av dem. Och de slogs också. Jag låg på marken och de trampade på mina händer. Nöp mig i armarna. Och sparkade mig på smalbenen. Kallade mig ord. Sedan ville de vara vänner igen och rida på min rygg. "Fan heller", sa jag. Då bröt helvetet loss. Jag var "en idiot", "apa", "skitkorv" etcetera. Ett barn var dock en riktigt härlig prick. Men ack så fel jag hade. För från dennes mun hör jag:

-         Var är min sprit? Fan, jag behöver den nu. Och ett ligg skulle vara gött.

Ungjävlar måste vara de värsta varelserna på jorden.