Idag stör jag mig. Idag stör jag mig. Jag stör mig på självklarheter. Sånt som folk säger när alla redan vet om det. Och jag stör mig på onödiga saker. Sånt som man inte behöver. Och så stör jag mig på små små saker som man egentligen inte behöver störa sig på. Men jag stör mig i alla fall.

Självklarheter. Ni vet när man har bestämt träff med några. Dessa vet alltså att man ska komma. Ändå utropar någon: "Så du är här nu!?". Va faaan, tänker jag. Det både vet du och ser du.

Eller. Man kommer upp på morgonen (morgon och morgon, det kanske är förmiddag). Går, likt en zombie, in i köket. Mamma säger: "Jaså, är du vaken!?". Va faaan, tänker jag. Det både vet du och ser du. Har du inget att säga, låt då bli.

Onödiga saker. Ni vet när man på innehållsförteckningen måste skriva vad som är i. Till exempel. På jordnötringarna: "Kan innehålla spår av jordnötter." Va faaan, tänker jag. Vilken idiot fattar inte det liksom.

Eller. Att det står: "Kan innehålla spår av jordnötter." på allt annat. En vaniljglass, en chokladbit, en kaka. Allt. Kan man inte unna de små allergikerna något. Va faaan, tänker jag.

Eller. Jag tycker att det är onödigt med tillgjorda leenden. Att vara glad och hjärtegullig mot en person för att sedan bakprata honom/henne. Var ärlig istället va faaan, tänker jag.

Små små saker. Varför stoppar den där killen in jeansen i strumporna? Sluta flina. Varför går du två steg framför mig hela tiden? Var inte så ful. Varför måste jag vara här? Sluta hosta. Ja, ni vet. Störande.

Såg ni förresten min lilla störande grej här och nu? Jag skrev första meningen två gånger. Ha! Jag visste att jag skulle gå dig på nerverna.