När jag är megatrött och bara måste få sömn för allt i världen måste jag först titta på klockan. Vad är det egentligen som är så viktigt med att veta när man somnar? Jo, det ska jag tala om för er. Jag kan inte somna förrän en viss tidpunkt om det är vardag respektive helgdag. På vardagar ska klockan helst ha gått ett par kvartar efter 23. Men varför gör jag så mot mig själv? Varför pinar jag mig att stanna uppe fastän jag vet att jag kommer att vara urgröpt av trötthet morgonen efter?

Jag har tvångstankar. Inte några farliga sådana. Bara vanliga enkla tvångstankar. Det har väl ingen dött av. Nej. Men det är störande att inte kunna bestämma över mig själv bara för att ett visst digitalur inte visar tillräckligt många minuter. Jag har inget att vinna på det. Bara förlust hur man än vänder och vrider.

Jag har andra tvångstankar också. Inte några farliga sådana. Bara vanliga enkla tvångstankar. Det är sånt som alla andra också har (tror jag). Jag får inte gå på A-brunnar. Jag sätter inte väckarklockan på en jämn siffra. Och ofta trampar jag inte på linjerna i korridoren i skolan. Detta är ju gammalt tänker du. Det är sånt som andra idioter och pysslar med. Men det är inte så lätt. Jag blir inte av med det!

Sen har jag även så kallade "periodare". Sånt som jag bara tvingar mig själv att göra en gång. Lyckas spotta på den där lyktstolpen. Smöra mackan med fel hand. Cykla utan händer fram tills nästa övergångsställe. Knuffa in den där personen i skåpet. Ja, ibland undrar man. Är jag helt klok? Är det normalt? Blir jag någonsin av med det?

Äh, va fan. Jag stör mig inte på mina tvångstankar och de skadar ingen så därför låter jag dem vara. Men passar er. Snart kanske jag får en periodare som säger att fällben är den rätta vägen fram här i livet. Så titta extra noga när ni går bredvid en vattenpöl annars kan olyckan snabbt vara framme.