Röda trådar läker inga sår

Här ska jag försöka skapa en röd tråd. Först en kort.

  • När man var liten åkte man bobbycar
  • Då fick man sår och plåster
  • Man lekte ändå
  • Jag lekte med platsboll
  • (Sen bildades det sårskorpor)
  • Dem kan du pilla på
  • Och jag har en studsmatta.

Här kommer den långa historien:

Ni kommer ihåg de där hemska små bilarna som lät som bara satan när man åkte ner för asfaltsbackarna!? Jag minns dem så väl. De var antingen röda eller blå. Röda till tjejerna. Blåa till killarna. Jag hade en röd. Hm. Man körde fort som bara den. Fast man låtsades att man kunde köra snabbare. Men detta fordon var inte gjort att köra snabbt i, för när man uppnådde en viss hastighet och råkade luta sig lite, lite åt något håll var det kört.

Tur att det finns plåster. Mamma tröstar. Skrubbsåren på knäna är inte så farliga egentligen. Upp och hoppa och ut och leka igen. Men inte när det var Bolibompa, det var mot lagen.

Jag gillade sporter. Framför allt fotboll. Men jag var ganska liten. Och de där hårda läderkulorna var något för tunga för en liten skit som mig. Jag hade en platsboll istället. De kunde man skjuta hur hårt som helst på utan att få det minsta ont. Och de svängde. Åt alla möjliga håll och man hade INGEN aning om vart den skulle träffa. Lurigt värre.

Sedan hade sårskorpan torkat och då kunde man pilla bort den. Det gillade inte jag när jag var liten. Men nu tycker jag att det är okej. Men det gäller att hitta de skorpor som läkt färdigt. Om de är "färska" kommer blöda igen och du får ett ärr. Lagom snyggt. Men det är i alla fall en kul sysselsättning. Ett litet tips vad ni kan göra till sommaren. Här kommer ett annat: Ryck av benhår. Kanonkul! Fyra av fem toasters.

Oj, det var bara en lite parentes. Nu tillbaka. Vart var jag? Jo idag. Idag har jag lekt på min studsmatta (sådana fanns inte när man var liten). Och idag har jag lekt med en platsboll. Och vet ni vad jag upptäckte? Plastbollar flyger inte alls åt alla möjliga håll. Det går faktiskt att hålla koll på vart en plastboll kommer att hamna. De är riktigt goa faktiskt. Och man kan studsa de. Om och om igen. Mot en vägg. Det är harmoniskt. Och jag har bolldamp. Slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0